Att färga eller inte färga…håret

Dags att besvara frågor från listan igen.

Hårfärg?

Cendré med mycket grått. Färgar ibland. Just nu i guldblond nyans. Ja, det var svaret då jag skrev korta svar på listans frågor. Men det var ett tag sedan. Tills nu har håret hunnit växa och jag har klippt mig flera gånger sedan dess. Färgen har därmed fallit i takt med hårtopparna. Dagens hårfärg är därför till största delen min naturliga: Cendré med mycket gråvitt. De första grå stråna visade sig redan när jag var i 20- årsåldern. Trots att jag bara är 34 år, trivs jag ganska bra med det silvriga. Ibland får jag som sagt lust att färga över det och då gör jag det. Men i långa perioder känner jag mig fin i den naturliga hårlooken. På senare år har det ju faktiskt blivit mer modernt med grått hår. Men annars tycker jag att det är roligt att göra tvärt emot normen. Inte alla normer men normen som säger att man ska få panik och färga bort det grå så fort det gör entré. Då blir jag smårebellisk och tänker att det ska jag minsann inte alls, det ska minsann vara snyggt med naturligt grått också! “Mu det så!” som Tora i ljudböckerna om “Koförskolan” säger.

Det finns mycket att fundera kring detta med den grå hårfärgen. Kanske inte så mycket för färgens skull men kring vårt förhållningssätt till åldrande. Åldrande är ju en del av livet för den som får leva länge och vi borde försöka se det vackra i det.

Ögonfärg?

Gråblå med grönt närmast pupillen.