Ja, det är precis vad jag blivit, ett år äldre. I tisdags fyllde jag 35. När det gäller en sådan sak som åldersnoja, tycker jag att det känns extra mycket vid vissa övergångar. Trettiofem, nu borde jag väl ändå vara rejält vuxen? Fast längst där inne känner jag mig liten inför livet. Vilka siffror min ålder än består av, är jag fortfarande bara lilla jag. Fast lite klokare har jag nog (förhoppningsvis) hunnit bli med åren. På sista tiden har jag både blivit kallad “tant” och fått frågan om jag skulle ha vuxen eller ungdomsbiljett på bussen. Jag tycker att det är en ganska fin bild av den spännvidd som säkert många av oss lever i. Ibland är vi gamla och kloka människor med perspektiv på livet. Ibland är vi unga och vill helst kasta av oss allt ansvar och bara få vara små i världen. Men när det väl kommer till kritan, är det ganska bra precis som det är.

Nåja, nu får det vara slut med filosoferandet för den här gången. Till skillnad från många andra, älskar jag födelsedagar och att bli firad. Stora kalas gillar jag inte nämnvärt mycket men att bli uppmärksammad och få känna mig lite sådär speciell bara för en dag, det tycker jag om. Här kommer några bilder:

En av mina presenter från familjen var hotellfrukost. Gott gott!

Blomma från kollegorna på min avdelning på förskolan där jag jobbar. Rosa, underbart!

Rysk banantårta som jag slukade två stora bitar av. Mmmm!

Trevlig helg!