Hej!

Tänk att det redan gått en vecka sedan midsommarafton! Vi firade själva hemma. Jag var förkyld och fick inte träffa några andra människor än familjen. Fast vi hade nog ändå inte gett oss ut till någon stång eftersom det är svårt att hålla avstånd om många människor samlas på samma plats. Ute i skogen är det dock tämligen riskfritt så vi tog en liten tur med bilen och letade efter något bra ställe att plocka blommor på. Visserligen har vi bott i vår stad i snart tre år men just sådana där saker, som att ha koll på bästa utflyktsställena som ingen annan känner till eller bästa blomsterängen, tar lång tid att lära sig. Vi lyckades i alla fall plocka nästan en hink full med blommor och annat grönt, t.ex. timotej och hundexing.

När det gäller skrivandet, går det sakta men säkert framåt. Jag skriver några rader då och då. Jag mår verkligen bra av att skriva. Det skrivprojekt som jag har på gång, är en uppföljare till något annat som jag skrivit tidigare. Men jag tycker att det är lite skönt att hålla det hemligt än så länge och skriva i lugn och ro utan press. Det är då skrivandet verkligen blir sådär härligt som det kan vara, när jag får jobba på, precis på det sätt som jag själv vill.

Till sist var det ju det där med topsen i näsan. Den där förkylningen ville inte ge sig. Hosta, nästäppa, snuva och huvudvärk får man ju inte dra omkring med numera, vilket är helt i sin ordning när man ska bekämpa ett nytt virus. Men visst är det frustrerande också! I tisdags lämnade jag prov på vårdcentralen. Redan dagen efter fick jag besked och det visade sig bara vara en gammal hederlig förkylning. Skönt att kunna röra sig ute bland folk igen!

Trevlig helg!