Den här veckan kallas av somliga för “Nyhemsveckan”. Det är nämligen så att pingströrelsen har sin årliga stora konferens/festival just den här veckan. Men på grund av rådande pandemi, går det givetvis inte att samlas flera tusen personer på samma plats. De senaste åren har jag varit där kanske en eller två dagar under veckan, tillsammans med min familj. Vi brukar hyra en stuga i Mullsjö. Den ligger jättemysigt i en trädgård med skogen alldeles intill. Jag tycker att det är skönt att dra mig undan dit för mat och lite social paus, sova gott och duscha i lugn och ro. Campinglivet är, som ni hör, inte riktigt min grej.

Men jag saknar ändå gudstjänsterna och barnsamlingarna. Ja, de senaste åren är det mest barnsamlingarna som jag besökt av naturliga själ =) Jag saknar känslan av att träffas, massor av människor som ber och sjunger tillsammans, som delar samma tro på Jesus. Jag saknar att strosa omkring på Nyhemsområdet, hälsa på människor som jag inte sett på länge, fundera på vem i all världen det egentligen är jag pratar med och om jag faktiskt borde veta vem det är tills min man förklarar att det är någon gammal ungdomskompis till honom eller pastorskollega som förut jobbade i den och den och kyrkan men som nu flyttat och jobbar någon annanstans. Jag saknar att titta på böcker i Nyamusiks lilla shop. PMUs secondhandtält saknar också!

Det finns dock någonting fint i detta. För det är ganska trevligt att upptäcka dessa känslor inom mig själv. Jag är egentligen är en rätt introvert person. Detta ska inte förväxlas med att inte tycka om att umgås. Det gör jag visst. Men det tar ganska mycket energi att vara social. I mitt yrke, som nog är ett av de mest sociala yrken man kan ha, bränner jag rätt mycket energi. Sedan, på fritiden, behöver jag tid ensam eller bara med närmsta familjen för att fylla på med ny ork. Dessutom suger jag in väldigt mycket intryck, känner in alla stämningar, tonlägen, blickar, kroppsspråk och ältar allt jag sagt eller inte sagt under en social tillställning. Av sådant blir man trött. Faktiskt. MEN plötsligt saknar jag sociala sammanhang, såsom Nyhem. Att inte heller kunna gå bort till vår stads traditionsenliga midsommarfirande och dansa musikanter och små grodor tillsammans med alla sommarglada människor känns jättesorgligt. På samma gång är det härligt att få saknar något som annars känns som en viss utmaning.

En liten gnutta Nyhem har jag trots allt upplevt här hemifrån då Nyhemsveckan flyttat till nätet. I går åt vi ris och chili con carne på burk till lunch. Konserver, det är riktig nyhemsmat det! Secondhandkläder har jag också köpt den här veckan, tyvärr inte från PMU då utan genom säljgrupp på Facebook. Men trots allt, en liten liten känsla av Nyhem kan man väl säga att jag fått.

Trevlig midsommarhelg!