V.44

Hej!

Hur har ni det denna höstlovsvecka? Egentligen har väl lovet bytt namn till läslov, eller? Båda barnen har i alla fall fått med sig läsuppgifter hem över lovet. För vår del är vi på väg in i en av de mest festliga veckorna på hela året. jag längtar som en tok efter advent. November är för mig en småtrist och grå väntan. Underbart är det då att barnens födelsedagar lyser upp månaden som små sprakande tomtebloss! Ibland tror jag nästan att jag ser fram emot deras födelsedagar lika mycket som de själva gör. Det är något visst med att få fira dem och skämma bort dem lite grann. Sedan efter att den äldsta fyllt år i slutet av november, då får det minsann vara fritt fram för adventsmyset.

När det gäller Refus har det inte hänt så mycket nytt. Men det behöver det inte heller. För mig måste skrivandet få vara en långsam process. Senaste dagarna har en gammal saknad känsla faktiskt omfamnat mig i korta stunder. Skrivarkänslan. Den där känslan av att berättelsen flyter fram genom mig. Den är svår att beskriva men tror att den känns igen av många. Det är nog det som ofta kallas för “flow”. Men jag känner inte helt igen mig i det ordvalet. Känslan är på något sätt mer innerlig, djupare. När den infinner sig är det som att fika med en kär vän. Vi umgås och trivs tillsammans en stund. Sedan reser sig vännen och går hem och jag sitter kvar, känner mig glad och uppfylld samtidigt som det blev lite tomt. Sedan går jag hem till vardagen igen jag också.

Önskar er en fin kommande Allhelgonahelg! /Lollo