Hej!

När jag för två veckor sedan skrev om längtan efter ljusare vårtider, då såg världen annorlunda ut än i dag. Nog hade jag förstått att läget i Europa försämrats de senaste åren men att det skulle bli krig… Näe, det var inget jag trodde skulle inträffa 2022 när klockan klämtade in det nya året på nyårsafton. Den kvällen lystes vår stads vattentorn upp i festliga pastellfärger. Nu lyser det i gult och blått. För Ukraina.

När det gäller skrivandet, har jag kört fast ett tag. Har svårt att få inspirationen och den rätta känslan att infinna sig. Varje gång jag skulle kunna ha en stund över för skrivandet, hittar jag på undanflykter som att jag är för trött, måste ta hand om tvätten, tömma diskmaskinen och att det är nyttigt att hänga med i TV- nyheterna. Märkligt det där är, med dubbelheten. Jag vill skriva. Jag är en skrivande människa. Ändå flyr jag liksom undan i perioder. Men hur som helst finns det ett manus i datorn som är under process och det får man väl ändå betrakta som något bra.

Förra veckan var det sportlov här. Ända sedan vi flyttade hit till Söderköping, har jag velat besöka Tropicarium utanför Kolmårdens djurpark. I torsdags blev det äntligen av. Gulliga Lemurer, skräniga papegojor, fartfyllda apor och slingriga ormar fick all vår uppmärksamhet. Så även ett gäng hajar med spetsiga tänder. En riktigt trevlig utflykt blev det som avslutades med pizza eller hamburgertallrik på hemmaplan. Fast mitt i allt det mysiga kunde jag inte låta bli att fundera på om de fina djuren verkligen mår bra sådär instängda i sina terrarium. Men det får jag väl helt enkelt bara hoppas och tro att de gör.

PS. Kom ihåg massipantåtan i dag!

PPS. Jag tänker inte åka iväg och frita alligatorn, promise!

Kram/Lollo