Hej!

Om man har för vana att ha soffan som arbetsplats när man använder nål och tråd, kan det bli vasst i baken…Tänk på det ni som syr och ser på TV samtidigt. Räkna nålarna innan ni ställer undan sykorgen nästa gång.

Efter detta lilla visdomsord tänkte jag också berätta att manuset till min julsaga är klart. Eller alltså inte helt klart. Jag behöver läsa igenom det och fixa till det. Som alltid känns det både skönt och tomt. Att lyckas avsluta och inte bara påbörja projekt gör mig stolt. Samtidigt uppstår en viss tomhet när storyn nått sitt slut och inget mer behöver kämpas fram. Karaktärernas liv fortsätter nu utan mig…

I övrigt hade jag ett fint veckoslut med en alldeles egen utflykt till min bästa kompis i Kalmar. När jag passerat Västervik sprider sig en mjuk lycka inombords. Småland. Hemma. Nu går bilen nästan av sig själv. Det fina är att samma känsla infinner sig åt andra hållet också när jag passerar skylten “Östergötlands län”. Hemma är så mycket men särskilt där som livet pågår mest.

Önskar er en forsatt bra vecka! /Lollo