Hej!

2022. Nej. Sudda sudda. 2023. Så, nu blev det rätt! Nu är vi där igen alltså, tiden för att lära sig att skriva rätt siffror på det nya året. Julen den kom och julen den gick. Vi börjar känna vardagens andedräkt och undrar om det nya ska bli nytt eller förbli som det gamla. För somliga känns vardagens andedräkt fräsch, som ett nyborstat mintleende som välkomnar oss. För andra känns det unket och nästan lite avskräckande. Vånda. Klump i magen. I går eftermiddag sökte sig blicken ut genom fönstret och jag liksom ropade till, titta SOLEN! Den har vi knappt sett på flera veckor. Nej, jag bor inte i norra Sverige. Men dagarna har varit grå, grå och åter grå. Regniga. Disiga. Att se några bleka vinterstrålar piggade upp för ett ögonblick.

De flesta julsakerna ligger nu nerpackade i sin låda. Bara granarna och julbelysningen är kvar. Det kändes som en lagom start på nermonteringen av pyntet. Blev liksom inte alltför tomt med en gång. Kommer ni ihåg den handarbetade dockan som jag hittade på secondhand? Sa jag inte att hon såg lite lurig ut?

Klart “Julia” ville smaka pepparkaka!

Och sova gott med kudde och täcke…

Julafton blev lugn för vår del med gudstjänstbesök på förmiddagen, promenad på efttermiddagen och så mat, godis, Kallse, Karl-Bertil, julevangeliet och paket. Det var så fint att få starta dagen i kyrkan och låta tankarna stanna vid Jesus en stund innan allt annat snurrade igång. Nu har det alltså nästan gått två veckor av det nya året som vi firade in med några av våra allra närmaste vänner. Och nu är alltså vardagen här!

Kram/Lollo