Som rubriken lyder, har den slagit till. Ytterst sällan brukar jag få feber men känna mig nog så risig ändå. Arbetsveckan är i alla fall avklarad liksom näst sista omgången av en kurs som jag går genom jobbet. Något jag önskat göra i dagarna är att läsa in “De tre superhjältarna Slängkappa” som jag tidigare skrivit om här på Refus. Men då rösten inte riktigt håller för det just nu, får det vänta ännu ett litet tag.

Läs mer →

Det är verkligen både något vemodigt och befriande med hösten. Ett tomt semesterstråk. Ensamma bojar vid en gästhamn. En öde badstrand. Platser som människor tycks ha glömt eller inte hinner med men som ändå finns kvar. De ligger där och ler lite hemlighetsfullt mot oss när vi råkar ha vägarna förbi. Vi huttrar i skuggan. Klär av oss jackan där solen når fram att strö sitt ljumma glitter. Vi längtar. Bort.

Läs mer →

I dag testade jag och barnen att göra glassagne. Man skulle kunna beskriva det ungefär som gratinerad marängsviss. Idén fick vi från boken “Lisbet och Sambakungen” av Emma Karinsdotter, som 7,5-åringen lyssnade på för en tid sedan. Visserligen firar vi inte juli- afton som de gör i boken men med tanke på att ena barnet här hemma älskar lasagne och det andra älskar glass, var det extra passande och roligt att testa.

Läs mer →