Vemodet
av Lollo Nilsson
Det är verkligen både något vemodigt och befriande med hösten. Ett tomt semesterstråk. Ensamma bojar vid en gästhamn. En öde badstrand. Platser som människor tycks ha glömt eller inte hinner med men som ändå finns kvar. De ligger där och ler lite hemlighetsfullt mot oss när vi råkar ha vägarna förbi. Vi huttrar i skuggan. Klär av oss jackan där solen når fram att strö sitt ljumma glitter. Vi längtar. Bort.
Läs kommentarer ()
Läs mer →