Hej!

Något jag förstått om februari, är att den av en del människor uppfattas som rätt besvärlig.Men för mig är januari andras februari. Åtminstone var det så i år. Jag vet att februari har smeknamn som “Vabruari”, att vintern kan börja kännas tråkig och våren långt borta. Men jag vet inte. För jag ser de ljusare eftermiddagarna, jag ser blåsipporna stå längst bort vid vinterns vägkrök och vinka glatt med sina små blad och jag ser dagar med minusgrader som glädjeämnen (därför att de varit så få). Jag ser att himlen är ljusblå bakom molnen och jag slipper fumla med nycklar i mörker de tidiga öppningsmorgnarna på jobbet. Jag ser att det vankas sportlov för trötta barn och ser att mars bara är ett kalenderblad bort. Mars vet ni, det är en vårmånad.

Vissa år känns februari ändå rätt seg, det vill jag minnas. Men då kommer min födelsedag där nånstans mitt i och jag är inte som många andra vuxna som inte vill fylla år, inte få paket eller firas. Nä, jag gillar faktiskt att fylla år! Det behövs inte så mycket för att det ska kännas festligt. En sång av grumliga morgonröster, en självvald middag och ett gott fika. Lite extra uppmärksamhet och kramar tas också gärna emot för att dagen ska kännas riktigt som min.

Så kom igen nu alla februarideppare! Detta är en rätt fin månad och bredvid den står våren och håller mjukt i handen. Kram/Lollo