För några veckor sedan skrev jag om hur jag numera känner mig mer fri att vara personligare på Refus bloggdel. Då delade jag en en klassisk lära-känna-lista men efter det har jag inte berättat särskilt mycket mer om mig själv. Min idé är att ta varje fråga från listan och utveckla svaren lite mera, eller ja, nästan alla frågor i alla fall. Blogglistan hämtade jag från https://nouw.com/blogglistor

Fråga 1: Vad är ditt fullständiga namn?

Mitt fullständiga namn är** Lollo Mariana Nilsson**. Ofta får jag frågan om jag verkligen heter Lollo och svaret är JA det gör jag. Att frågan ställs, förstår jag verkligen då Lollo ofta används som smeknamn på personer som egentligen heter något annat. Men det roligaste är när människor som känt mig ett tag plötsligt kallar mig för “Louise”! Namnet fick jag förresten för att jag först skulle hetat Louise men så tyckte min familj att det ju ändå bara skulle bli “Lollo”. Nu är det i alla fall klargjort för den som kikar in på Refus, att **Lollo** är mitt rätta namn och mitt tilltalsnamn.

Namnet Mariana vet jag inte riktigt varför jag fick, mer än att alla mina tre äldre systrar också har mellannamn som börjar på bokstaven “M”. Jag tror att mamma och pappa ville fortsätta på samma spår. Alla vi fem syskon (jag har en bror också) har dessutom tilltalsnamn som börjar på “L”. Min ena syster kom på den något roliga men kanske mindre smickrande idén att kalla mig “Lollo hashplanta” då det är lätt att tänka in bokstäverna j och u mellan i och a…

Efternamnet Nilsson bytte jag till mig år 2007 då jag gifte mig med min man, Niclas. Ni vet, han som sköter allt det tekniska med Refus, hjälper mig att fixa bilder till ljudböckerna o.s.v. Innan dess hette jag Berg. Niclas tycker, med glimten i ögat, att det är ett något ironiskt efternamn med tanke på min ringa längd, knappt 154 cm över havet. Övriga familjemedlemmar är inte så värst många äpplen höga de heller. Så kanske hade “Kulle” varit mer passande. Nejvars. Jag har av någon outgrundlig anledning varit väldigt stolt över att vara en “Berg”. Den äldre generationen på pappas sida var av ringa börd men kända för att vara tåliga och envisa. Och för den som undrar, jodå, jag är rätt envis. Ibland. Men när vi gifte oss, Niclas och jag, ville jag gärna byta efternamn och han ville det inte och då var saken klar. Lollo Marina Nilsson, det är jag det.